Gysinge Skogas markinnehav är indelat i fem ekologiska landskap där gränsdragningar har baserats bl.a. på topografi och spridningshinder såsom vattendrag och vägar vilket ger landskapen naturliga avgränsningar. De ekologiska landskapsplanerna tar bland annat hänsyn till mängden äldre skog, bristfälliga skogstyper, frivilliga avsättningar och främmande trädslag inom respektive landskap.

I landskapsplanerna finns information om trädslagsfördelning, frivilliga avsättningar, åldersklasser, mängden äldre skog och fjällnära skog. Gysinge Skogs avsättningar består till största del av nyckelbiotoper, äldre skogar och vitryggsområden. Avsättningarna är indelade i två målklasser: Naturvård orörd (NO) och Naturvård skötsel (NS). Våra avsättningar finns under fliken ”Kartor”.

För att skapa en tydligare styrning av naturvårdsåtgärderna har landskapen beskrivits utifrån ett av tre huvudsakliga ekologiska perspektiv:

1. Värdelandskap: Landskap med förekomst av höga naturvärden i form av hög andel värdekärnor, värdetrakt/formellt skydd samt ÅGP arter (Åtgärdsprogram för hotade arter). I värdelandskapet syftar naturvårdsåtgärderna till att bevara och utveckla redan befintliga värden. I dessa landskap ska avsättningar koncentreras och naturvårdande skötselåtgärder prioriteras. Om behov finns kan särskilda anpassningar göras i naturvårdshänsynen i avverkningar med förstärkt hänsyn (PF).

2. Brist-utvecklingslandskap: Landskap som saknar uttalade höga naturvärden och där naturvårdsåtgärder i stället syftar till att återskapa eller nyskapa biologiskt intressanta strukturer och miljöer såsom död eller gamla grova lövträd. Även igenläggning av diken i syfte att skapa nya skogliga våtmarker kan vara en bra åtgärd i områden med historisk hög andel dikningsprojekt.

3. Potentiallandskapet: Här föreligger måttliga ekologiska värden samtidigt som en potential för snabb utveckling av framtida naturvärden föreligger. Den ekologiska leveranstiden i sådana landskap är betydligt lägre jämfört med i ett bristlandskap. Exempel på sådana landskap kan vara områden med hög andel skog med delvis utvecklade naturvärden såsom ungskog med hög lövandel, områden med hög andel devis nedbruten död ved från tidigare stormfällningar, ”landskapsekologiska bryggor” i områden mellan delpopulationer för arter med högt bevarandevärde.

Från ett strategiskt perspektiv bör normalt proportionellt sett mest av den samlade naturvårsresursen allokeras till värdelandskap följt av potentiallandskapet och därefter brist-utvecklingslandskapet. Motivet till denna princip är att i första hand bevara och utveckla de befintliga naturvärden som finns i landskapet samt därefter satsa på områden med kort ekologisk leveranstid. Ekologisk landskapsplanering är en dynamisk process, vilket medför att olika prioriteringar inom naturvårdsarbeten kan komma att förändras på grund av nya behov.